Läs imellan raderna
Jag förstår värkligen inte varför det alltid blir så här, kan minnas ända sen jag var liten. har alltid varit kommer alltid att va. Allt har värkligen släpp, allt som legat som en mur inne i mitt huvud bara lossnade, så nu sitter jag här tät i näsa och med gårten i halsen, eller dock snarare rinandes ner för kinderna. Och önskar att allt inte måste vara så förbannat svårt. och att man istället bara kunde göra som man egentligen vill och tycker. det finns så mycket skit i den här välden, och så många som har det svårt och mår dåligt. varför är det egentligen så? visst det finns ingen kärlek utan hat osv men vadå skulle inte världen se så mycket bättre ut utan problem?
Jag vet det tjänar ingenting till att klaga, för det är ändå ingenting av det här som kommer ändra på sig. det kommer alltid finnas problem och svårigheter i livet, antar att det är nått man får leva med. även om det suger!
Även blev det bestämmt att det inte blir nån USA resa för min del. synd men jag får väl hoppas på et nytt tillfälle...